Det är kontexten, sammanhanget, som gör det

Hur bra är egentligen discorock-rökaren “I was made for lovin' you” där den ligger mellan Bostons ”More than a feeling” och Survivors ”Eye of the tiger” på en repig samling med trasigt fodral som du fyndade på Erikshjälpen i Norrköping? Inget vidare faktiskt. Låtens puls och höftsvängarvänliga groove kommer inte till sin rätt bland de andra uttjatade och sönderspelade låtarna. Frågan är om man ens lyssnar ordentligt. Det är helt fel kontext. Däremot blir det något helt annat tillsammans med discorock som ”Young Turks” (Rod Stewart), ”Heart of glass” (Blondie) och ”Dance pt 1” (Rolling Stones). Låtar i samma subgenre fungerar helt enkelt bättre tillsammans.

Samma sak med U2-låten ”I will follow”. Vem plockar fram debutalbumet med de irländska stadiumrockarna idag och spelar igenom det? Knappast många; men på en samling med ryckig och skönt osvängig post-punk framstår låten som, om inte en odödlig klassiker, så i alla fall som en gedigen och sorgligt bortglömd postpunk-pärla. Ursäkta om jag tjatar; men låtar i samma subgenre fungerar helt enkelt bättre tillsammans.

Ovanstående resonemang bevisas med Spotify-listorna Hilly Discorock och Hilly Postpunk

Årets konserter

Årets konsert:
1. Esbjörn Hazelius på Gammelgården i Rättvik. Sofia Karlssons sidekick visar sig vara en gedigen låtskrivare. Symbiosen av svensk folk och americana, duktiga och inkännande medmusiker, stor närvaro, humor och avspändhet skapade årets konsert. I sanning veritabel magi!

Andra bra konserter under året var:

Deportees på Medis (stark scennärvaro och riktigt bra låtar)
Robyn på Peace & Love (proffsigt och elegant)
Helt Off på Peace & Love (fest, dans, humor, glädje och baktakt)

The Great Indie Songbook

"The Great American Songbook" är namnet på en serie album där Rod Stewart sjunger sånger ur den amerikanska sångskattens. Det är felfritt och kompetent framfört; men också tråkigt och småpräktigt. Destor roligare vore det med albumserien "The Great Indie Songbook" med väl valda guldkorn ur indiens historia.

Eller varför inte en svensk variant? "The Great Swindie Songbook" med påföljande turné? Folk från Popsicle, Wannadies, Brainpool, This Perfect Day och Happydeadmen agerar husband och spelar swindieklassiker. När de går av scenen tar nya indieband över scenen och visar var indieskåpet står nu, 2010.

Om publikfrieri

Var med en vän på Tortoise på Göta Källare i början av december förra året. När det stora (det största?) post-rockbandet Tortoise gick på scenen vinkade och log bandmedlemmarna till publiken. En bandmedlem hälsade bandet med "Hello Stockholm! How are you?!" för att sedan inleda konserten några publikfriande hits.

Till andra låten skanderar en annan i bandet "Let me see those hands out there" och en annan fyller i "If you know the lyrics; please sing along!".

Eller inte. Inte alls faktiskt. Det enda publifrieri som bjöds var någa takter av hitten "My Sharona" (The Knack). Ska det behöva vara så? Varför inte strunta i de ouutalade reglerna om hur post-rockarna bör vara och bete sig och ge publiken en riktig show?

Säga vad man vill om hårdrocksband; men det vet i alla dall hur man charmar en publik...

Hilly Singer/songwriter vol 2

12 pojkar och fem flickor delar utrymme på "Hilly Singer/songwriter vol 2". Alla låtar är inspelade under decenneiet som snart är till ända.

Låtlista:
1. Ed Harcourt – Those crimson tears (-01)
2. Mark Eitzel – Proclaim your joy (-01)
3. Rosie Thomas – 2 dollar shoes (-01)
4. Kathryn Williams – We dug a hole (-01)
5. Ebba Forsberg – Daybreak (-01)
6. Ida Kristin – Where life meets love (-01)
7. Badly Drawn Boy – You were right (-02)
8. Denison Witmer – Stations (-04)
9. Sufjan Stevens – To be alone with you (-04)
10. Josh Ritter – You don’t make it easy babe (-04)
11. Damien Rice – Volcano (-04)
12. Elliott Smith – Twilight (-04)
13. Bright Eyes – Lua (-04)
14. Richard Bruckner – A chance counsel (-04)
15. Josh Rouse – Saturday (-05)
16. Ane Brun – To let myself go (-05)
17. Damien Jurado – Night out for the downer (-05)
18. M. Ward – Post-war (-06)

Hilly Singer/songwriter vol 1

"Hilly Singer/songwriter vol 1" - från Tim Hardins hoppingivande "Reason to believe" från 1966 till Ryan Adams kärlekskranka "Call me on your way back home" från 2000. Tidlös musik.

Låtlista:
1. Tim Hardin – Reason to believe (-66)
2. Tim Buckley – Once I was (-67)
3. Lauro Nyro – Lu (demo) (-67)
4. Leonard Cohen – Hey, that’s no way to say goodbye (-68)
5. Townes Van Zandt – Kathleen (-69)
6. Nick Drake – One of these things first (-70)
7. John Lennon – Working class hero (-70)
8. Judee Sill – Crayon angels (-70)
9. James Taylor – Sweet baby James (-70)
10. Carole King – It’s too late (-71)
11. Joni Mitchell – River (-71)
12. Jackson Browne – Rock me on the water (-72)
13. Elton John – Goodbye yellow brick road (-73)
14. Jeff Buckley – Corpus Christi Carol (-94)
15. Tom Petty – Wildflowers (-94)
16. Bruce Springsteen – Across the border (-95)
17. Sophie Zelmani – Stand by (-96)
18. Ron Sexsmith – Riverbed (-99)
19. Beth Orton – Sweetest decline (-99)
20. Ryan Adams – Call me on your way back home (-00)

Hilly Blues

"Hilly blues" innehåller låtar av gamla bluesgubbar och bluesgummor som visar att gammal är äldst.

Låtlista:
1. Sunnyland Slim – Fly right, little girl
2. Muddy Waters – I can’t be satisfied
3. Memphis Slim – Mother earth
4. Howlin’ Wolf – Moanin’ at midnight
5. Robert Johnson – Kind hearted woman blues (take 1)
6. John Lee Hooker – One bourbon, one scotch, one beer
7. Little Walter – Juke
8. Memphis Minnie – Conjour man
9. Elmore James – Whose muddy shoes
10. Sonny Boy Williamson – Sugar mama
11. Blind Willie Johnson – Nobody’s fault but mine
12. Bukka White – Shake ‘em on down
13. Leadbelly – Gallis pole
14. Blind Willie McTell – Broke down engine
15. Mississippi John Hurt – Stack O’Lee blues
16. Willie Dixon – Walking the blues
17. Lowell Fulson – Blue shadows
18. Little Milton – Satisfied
19. Koko Taylor – Wang dang doodle
20. Eddie Burns – Jinglin’ baby
21. Etta James – I’d rather go blind