Visst hade jag hört namnet The Mars Volta och sett omslaget till debutplattan "De-loused in the comatorium” för flera år sedan. Jag visste att min kompis, hårdrocksvetaren Roger Bengtsson, gillade nämnda platta. Av omslaget och Rogers gillande av bandet att döma trodde jag att The Mars Volta spelade mörk och depressiv metall. Så visade sig inte vara fallet. Att jag - efter att ha fått två biljetter till gårdagens Cirkus-spelning - läste om bandet och upptäckte att de spelade progressiv rock blev jag glad. Jag hade i höstas återupptäckt och upptäckt nygammal progressiv musik så jag antar att jag skulle gilla konserten; vilket jag också gjorde. I alla fall delvis.
De, för kvällen, sex man starka bandet går på strax efter klockan 20. De drar igång och de hängiva fansen längst fram är med på noterna och diggar hängivet. I bandets fylliga och eklektiska prog-rock vävs bl a funk, metall, jazz, blues och andra genrer in och skapar ett eget sound. Gitarristen Omar Rodríguez-Lopéz spelar mycket skickligt och varierat och nye trummisen Dave Elitchs fylliga och hårda trummande imponerar. Det är bra, kompetent och spelskicklig krångel-rock som dessvärre alltför ofta lider brist av sväng, groove och dynamik. Som det är nu spelar alla nästan hela tiden, utom i de småtrista jam-partierna. Var är nyansrikedomen och variationen? För att progressiv musik ska vara riktigt bra krävs att de olika musikaliska elementen och infallen är underordnade och infogade i helheten. Svårt att förstå? Lyssna på ”Bohemian rhapsody” med Queen eller ”Aqualung” med Jethro Tull så förstår du vad jag menar.
Två timmar senare går bandet av, ljusen tänds och hardcore-fansen längst fram verkar helnöjda. Är det något jag inte har förstått?
Kul att du är öppen för ny musik och ger oss en aktuell recension! Det är även uppfriskande med ett vasst perspektiv och en tydlighet i kritiken.
SvaraRaderaJag måste dock ändå fråga varför progressiv musik MÅSTE låta de olika elementen var inordnade under helheten för att vara bra, samt om inte nyanser och variation kan framträda även utan så "tydliga gester" såsom utpräglat sväng och groove? Från ett fan av torr små-trist krångelrock. ;-)
Tack! Recensionen kanske blev lite väl kritiskt...
SvaraRaderaÄr de olika musikaliska inslagen alltför fria blir det ingen lyckad helhet, anser jag. Nyanser och variation skapas väl inte främst av sväng och groove utan av dynamik och lyhördhet i musiken; men det KAN vara en smakfråga, men jag tror faktiskt inte det.