måndag 19 maj 2014

Förra årets bästa album

Stryper, den kristna hårdrockens flaggskepp,  bildades 1983 i Kalifornien när glamhårdrocken var under uppsegling med band som Mötley Crüe och Ratt. Bandet gjorde sig ett namn genom sin gulsvarta image och sitt kristna budskap, som bland annat visades genom att medlemmarna kastade ut biblar i publiken under konserterna.  Albumen  ”Soldiers under command”, ”To hell with the devil” och ”In God we trust” sålde bra. Balladen ”Honestly” gjorde bandet känt för den bredare publiken genom stor rotation på MTV. När ett nytt decennium inleddes ändrade bandet stil med albumet ”Against the law”. Borta var den gulsvarta imagen, de tydligt kristna texterna, och soundet var tuffare och hårdare.

15 år senare gjorde Stryper album-comeback med ”Reborn”, två år senare släppte de en samling med tidiga demos, ytterligare två år senare kom ”Murder by pride”. 2011 släppte bandet en cover-platta där de hyllade sina hjältar och visade sina musikaliska influenser och i fjol kom både ”Second coming”, ett album med nyinspelningar av gamla 80-talslåtar, och ”No more hell to pay”; den verkliga uppföljaren till ”To hell with the devil”.

Strypers 2000-talsalbum har överlag varit medelmåttiga med en del riktigt bra låtar parat med utfyllnadsmaterial. Nytändningen som märktes med stabila ”The covering” där de stöpte om de gamla 80-talsdängorna i ny, lite tuffare kostym, är intakt på ”No more hell to pay”.

Kvar från bandets glansdagar på 80-talet är förutom originalsättningen, bandets känsla för smittsamma melodier och hängivenheten i det man tror på och skapar med sin musik. Bandet har en gång för alla lämnat den lite smöriga glamhårdrocken och spelar nu melodisk hårdrock, en stil som passar betydligt bättre för dessa herrar på denna sida om millenniet.
Låtmaterialet är överlag starkt och mycket bra. Enda smolket i bägaren är covern av The Byrds ”Jesus is just alright” som inte tillför något nytt.

Att Styper skulle göra förra årets bästa album var mycket oväntat. Kan det vara så att Gud har ett finger med i spelet?!


(Recensionen tillägnas min bror Daniel)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar