Fall Babylon Fall

Hur kom jag i kontakt med Sollentunabandet Veni Domine och ”Fall Babylon Fall”? Jag minns inte riktigt, det var i alla fall under senare delen av 1992, förmodligen var det en vän som introducerade mig till bandets debutalbum. Jag minns att jag uttalade gruppnamnet som om det var två engelska ord (!) medan min vän Tobias uttalade det rätt; han förstod att de två orden var latin och att de betydde ”Kom Herre”.  Jag minns en svettig och intensiv spelning på lilla rockklubben Skylten i Linköping där jag och mina vänner headbangade så vi dagen efter hade ont i nacken; jag minns en missad spelning i Missionskyrkan i Finspång samma år då min brors vän Peter var lyrisk och köpte skivan.

Veni Domine var vid skivans tillkomst bröderna Thomas och Torbjörn Weinesjö på bas och trummor, Fredrik Ohlsson på leadsång och Magnus Thorman på bas. De tre försnämnda hade tidigare spelat tillsammans som Seventh Seal. Vid inspelningen av albumet fick PA Danielsson från Tiamat hantera keyboards.

”Fall Babylon Fall” bjuder på symfonisk och melodisk doom, de ofta långa låtarna är välspelade med texter ofta hämtade ur Uppenbarelseboken. Bandmedlemmarna trakterar alla sina instrument utmärkt och sångaren Fredrik Ohlsson har en vacker röst som med lätthet hanterar höga toner och som många tycker påminner om Geoff Tates pipa (legendarisk sångare i Queensrÿche). Det vackra och fantasieggande omslaget målades av Rodney Matthews, känd för skivomslag till Magnum och Asia.

Två år senare var det dags för uppföljaren ”Material sancturay”. Sedan dess har bandet släppt ytterligare fyra fullängdare och är denna  månad aktuell med sitt sjunde album; ”Light”. Albumet är i min värld en klassiker. Till skillnad från många fans håller jag debutalbumet högre än uppföljaren eftersom jag anser att melodierna är starkare. 1997 släpptes albumet igen,  med den då nyinspelade bonuslåten ”Visions” på Thunderload Records/Massacre Records.

Recensionen tillägnas Daniel Vingsäter (det var du som fick mig att vilja skriva om denna platta, Danne!).